Nyhetsbrev  maj 2021

 

Världens kanske bästa låt
Ulf Lundell bejakar blommor och fåglar, men sågar dagens musik. Håkan Hellström ”sätter en ära i att inte få ihop strofernas takter med textens stavelser”, skriver Lundell i sin dagbok. Den är utgiven med titeln ”Vardagar”. ”Tvi för vår tids populärmusik, sånt skit. Inget hugger”, skriver han också. Men sen plötsligt …
”Calle Schewens vals”, är världens kanske bästa låt.
Läs hela Martin Nyströms artikel om Lundell i DN.
Tryck här!

Ulf Lundell på scenen i Borgholm. Creative Commons. Foto Betasjufem

Taube och Wahlbärj

Fotograf John Wahlbärj tog några av de mest ikoniska bilderna av Evert Taube på 1950- och 60-talen. Nu har Ewa Wahlbärj satt ihop en liten utställning på Skanskvarnen, den ståtliga kvarnen vid Årstaviken i Stockholm.
Vernissage den 6 juni klockan 15 – 19.
Mer information ring Ewa Wahlbärj 0708-16 15 99.

Taube i Camarque. Foto John Wahlbärj

Så minns vi Evert Taube

Sällskapets erbjudande om att köpa årsskriften ”Så minns vi Evert Taube” till ett reducerat pris uppskattades mycket av medlemmarna. Vi sålde ett femtiotal böcker. Och så fick vi ett brev från Leif V Eriksson där han beskriver ett märkligt möte med Taube. Så här berättar han:

Boken ”Så minns vi Evert Taube” är något av det mest omfattande i sin ”litenhet” som jag haft tillfälle att ta del av om denne unike person. TACK!
När jag ändå har er på tråden så vill jag i all enkelhet medsända en egen Evert-upplevelse:

Detta händer på ett litet torg i Gamla Stan i början på 60-talet. Jag har läst några terminer, vill lära känna Stockholm - strosade på stan. Hade finaste smårutiga promenadrocken på. Då! DÅ! Kommer ur en husport EVERT … i likadan rock som jag!!! Han ser mig och min rock och ger en vänlig rock-nick. 

Taubes sånger var flitigt använda på våra ölkvällar - jag var sångledare. Men nu, med EVERT framför mig, får jag inte fram särskilt många ord - det var en för stark situation. Evert gör snabbt en gir förbi mig till en skön dam bakom mig och berättar att han just kommer från tandläkaren - det är det sista jag hör. Sen går han vidare.

Jag tänker ganska ofta på att den här incidenten, den kunde kanske slutat på ett lite bättre sätt. I vilket fall, låt oss se till att Evert ständigt lever bland oss!

Med soliga norrköpingshälsningar!
Leif V Eriksson

Nytt bokerbjudande – TVÅ FÖR EN 100 KR INKLUSIVE PORTO

”Just precis om kvinnor” handlar om några av Evert Taubes sånggudinnor, inte alla Taubes musor dock, då hade boken blivit tjock, för de var många: Ingeborg Østergaard, som också kallades Skagens Ros, Inga-Britt Fredholm, som kallade sig själv Taubes litterära sekreterare, fotografen Marianne Greenwood, Ulla Bjerne, Malin Engström, Damen i svart med violer i barmen, som egentligen hette Margot Lithander – för att nu inte nämna Maj på Malö, Huldas Karin, Rosa, Märta, Inez, Violavà och så Astri förstås.

Läs och förundras.

I den andra boken, ”Plats för en poet”, får du bland annat njuta av Jacob Forsells magiska bilder från Taubevåningen vid Slussen, Carl-Antons handskrivna minnen av Taube och Raymond Sandquists kompletta samling av Taubes stenkakor.
Pris 100 kr för båda inklusive porto.
Tryck och beställ de två böckerna här.

Krogen Ultramar i Buenos Aires

Bengt Olrog skrev ett mejl till Facebook-gruppen ”Evert Taube med vänner”. Han skrev:

1982-83 gjorde jag en forsknings- och inspelningsresa ett halvår till Argentina för Visarkivet, där jag dokumenterade svenskättlingar, deras musik och historia. Jag studerade även på fritiden argentinsk tango, som inte var särskilt känt i Sverige för nu snart 40 år sedan, bl a tillsammans med Svenska Dagbladets musikkritiker Carl-Gunnar som var där samtidigt med mig.

Under några veckors julledighet spelade jag också runt på olika mer eller mindre obskyra krogar i Buenos Aires hamnkvarter, La Boca. Däribland även på krogen Union Bar.

När jag kom hem hade jag ett längre samtal med den numera bortgångne eminente vissångaren och forskaren Sid Jansson, om teorin att krogen Union Bar förekommer omformad och omskriven som krogen Ultramar i Everts diktning.

Träffade även en svensk företagsledare som bodde och verkade i Buenos Aires på 50-talet. Han hävdade att originalkrogen låg runt hörnet på Everts tid. Han visade mig även ett foto på detta.

Det vore intressant om någon i gruppen ”Evert Taube med vänner” har mer information och som kanske även kan klargöra sambandet i historien? Vore tacksam för det, hälsar Bengt Olrog.

Erling Matz, medlem i Taubesällskapets styrelse svarade:

Titta på fotografiet av flickan, eller ska vi säga fjärilen. På fönstret bakom henne står det ”Café Bar Ultramar”. Bilden togs av Gunnar Nilsson 1964. Han var ljudtekniker i det TV-gäng som var i Argentina tillsammans med Evert Taube. Edvard, min pappa, var producent.

Dessvärre var inte Evert Taube med under filmningen på krogen, som helt riktigt låg helt nära hamnen i de illa beryktade kvarteren La Boca. Anledningen var, gissar jag, en konflikt mellan på ena sidan Evert och hans ”litterära sekreterare” fru Fredholm och på andra sidan TV-teamet. Det var en oändlig mängd sådana konflikter och alla handlade om pengar. Evert ville ha mer, TV sa vi har ett kontrakt.

Taubes ballad om mötet med Ernst Georg Johansson på Ultramar, stämmer alltså, i alla fall vad gäller krogens namn och miljö. Annars stämmer detaljerna inte alltid i Taubes diktning.

Edvard och Evert satt en gång på krogen El Cerro del la Gloria på Pampas och diskuterade just detta. Evert förklarade: ”Jag hittar egentligen inte på någonting, jag sätter saker och ting i sitt förbluffande sammanhang.”

Och det är självfallet vad alla poeter gör. Så var t ex julafton 1872 en mild dag med måttlig vind på Hållö. I alla fall om man ska tro på SMHI:s loggböcker. Och SMHI är säkert en bättre källa än Taube och visan om briggen ”Blue Bird”, men SMHI:s rapporter går sällan att tonsätta.

En  ”fjäril” på krogen Ultramar i Buenos Aires. Foto Gunnar Nilsson.

Och slutligen några radiotips:

Är Evert inne” heter ett radioprogram om visdiktaren Olle Adolphson som innehåller många roliga minnen om familjen Taube.
Klicka här för att lyssna!

Olle Adolphson på 1960-talet. Wikimedia Commons. SVT-bild

Sen ett program om Sven-Bertil som också är värt att lyssna på. ”Sven-Bertil Taube – den siste estradören” är titeln.
Klicka här för att lyssna!

Estradören Sven-Bertil på scen. Foto: Jacob Forsell

Ansvarig för information i Taubesällskapet är Erling Matz. Skicka gärna funderingar och tips till epost: info@taubesallskapet.se