Nyhetsbrev

 
Kontakt
 

Tänkte att ni får hänga med på en promenad i mina hemkvarter, från Slussen (i Stockholm) utefter Södermälarstrand, i riktning mot Långholmen. Här möts vi av två broar, Suckarnas bro som leder över till Långholmen. Namnet kommer sig av att Långholmen tidigare setts som fängelseön. Men jag väljer i stället att promenera över Kluckarnas bro, eftersom jag är på väg hem till Reimersholme. På den här lilla ön startade en gång i tiden Lars Olsson Smith, brännvinskungen, Reimersholmes spritfabrik, som senare övertogs av Vin & Spritcentralen. Därav namnet Kluckarnas bro. Med andra ord, det här är två små öar innanför Stockholms tullar, som båda har en spännande historia. 

Temat i det här nyhetsbrevet är såklart midsommar. Men jag tänker också, till en viss del, hålla mig fast vid Reimersholme, just eftersom den här lilla ön har en viktig betydelse för vår svenska dryckeshistoria. Av spritfabriken finns endast en byggnad kvar – och det är faktiskt i det huset som vi bor.

Och ingen midsommar utan den underbara maten. Eftersom jag gillar historia har jag även kollat upp lite om vår tradition med smörgåsbord. Recept på midsommarmat finner ni lite längre ner i brevet. Men också tips på några fina svenska företag som tillverkar mat & dryck som passar alldeles utmärkt till midsommar, såväl som under hela sommaren.

Önskar er alla en riktigt fin midsommar & sommar!

Allt gott/Caroline

Bort med finkel – historien om det rena brännvinet

Brännvinskungen, L O Olsson Smith. En person som hade många toppar och dalar i sitt liv, men som helt klart var en av 1800-talets största affärsmän. Först lite kort historik, för att försöka förstå vilken resa han gjorde. Som liten pojke, efter sin pappas konkurs, lämnades han bort och hamnade hos konsul Smith. Det verkar som att uppväxten i Karlshamn blev bra och att det var ett vänligt hem, annars hade han antagligen inte tagit konsulns efternamn (i stället för Olsson). L O sattes i privatskola, men efter ett par år ansåg den blivande entrepenören att han lärt sig vad han behövde, och avslutade sin skolgång. Kanske var det även tålamodet som tröt, allt gick fort i L O:s liv. Redan som 10-åring började han som springpojke och butiksbiträde – antagligen till en lycklig handlare, för L O fick omsättningen att öka rejält! Men själva brännvinskarriären startade nog först några år senare, när han som14-åring mönstrade på en brännvinsskuta. Så småningom, endast 33 år gammal, startade han Reimersholmes Spritfabrik 1869.

Vid den här tiden hade vi en omfattande spritkonsumtion i Sverige, som klassades som hälsofara. Man räknar med att varje person över 15 år drack ungefär 2 liter i veckan. Något som såklart bäddade för stora framgångar i branschen. Men dåtidens brännvin var inte rent, spriten var både illasmakande och hälsovådlig. Och det var här, på Reimersholmes Spritfabrik, som L O utvecklade en ny reningsteknik som tog bort finkeln. Idén till den här revolutionerade nyheten hade han fått i Frankrike – och detta är faktiskt den viktigaste händelsen i svensk sprithistoria

Den renade spriten fick namnet Tiodubbelt renat brännvin – ett namn som senare byttes till Absolut rent brännvin. På 1970-talet fick den slutligen namnet Renat, som fortfarande har nr 1 på Systembolagets sortimentslista. ”Tiodubbelt” gjorde att han konkurrerade ut Stockholms kommunala brännerier, som i princip var ett monopol. Men spritmonopolet vägrade att ge upp, Stockholms stad gjorde vad de kunde för att stoppa honom. Så L O, som var en uppfinningarnas man, valde alltså att placera bränneriet på Reimersholme i Brännkyrka landskommun (alldeles utanför Stockholms dåvarande gräns). Och spriten kom att säljas från uppvärmda gratisbåtar, som gick i skytteltrafik till Fjäderholmarna (som tillhörde Lidingö kommun.)  Han kunde på så sätt kringgå Stockholms stad, och den finkelfria spriten hade segrat.

Nu ett litet hopp framåt i tiden. Vid sekelskiftet 1900 fanns ungefär 120 brännerier i Sverige. Under kommande år har ett efter ett lagts ner, i en gigantisk omstrukturering. I början av 70-talet lades de sista ner och därefter kom Vin & Sprit att framställa allt råbrännvin. I början av 1900-talet bildades också Reimersholms Gamla Spritförädligsbolag, som var en sammanslagning av landets alla branschföretag. När sedan Vin– och Spritcentralen (senare Vin & Sprit) grundades som monopol 1917 så var Reimersholmsbolaget stommen i det nya bolaget. Först i och med Sveriges inträde i EU 1995 tvingades Vin & Sprit avsluta monopolet på tillverkning, import och export. Företaget såldes sedan 2008 till det franska alkoholdrycksföretaget Pernod Ricard. Men fortfarande har svenska staten monopolet för detaljhandeln för alkohol kvar (Systembolaget). Motiveringen är som bekant folkhälsan.

Folkhälsa & folkomröstning

Men tillbaka till den höga alkoholkonsumtionen, som under början av 1900-talet var under livlig debatt. Det ansågs att missbruket ledde till stora problem, och många kvinnor levde under svåra omständigheter. Nykterhetsrörelsen växte sig allt starkare. Även om jag inte förstod det som barn har även Astrid Lindgren skildrat den här tidsperioden i Emil och Griseknoen. Den aktiva Godtemplarrörelsen i Katthult, där Emils mamma var starkt engagerad, speglar en stor del av vår historia. 

Vid den här tiden tillsatte regeringen en nykterhetskommitté som skulle utreda frågan om att begränsa försäljningen eller om det skulle införas ett totalförbud av alkohol. Man kom fram till att ett eventuellt rusdrycksförbud skulle kräva en folkomröstning. De flesta av oss är antagligen inte insatta i folkomröstningen 1922, men vi känner igen Nej–sidans klassiska affisch av Albert Engström: Kräftor kräva dessa drycker. Folkomröstningen slutade mycket jämnt, och faktiskt oväntat, med att förbudsmotståndarna vann. Man hade förutspått det motsatta eftersom nykterhetsrörelsen var väldigt stark. Vad man inte kan låta bli att reflektera över, så här i efterhand, är att det användes olika röstsedlar för kvinnor och män. Orsaken var att man ansåg det otänkbart att kvinnors röster skulle få vara utslagsgivande för en lagstiftning som främst rörde män. (Att den även rörde många kvinnor, som levde under svåra omständigheter p g a missbruk, räknades alltså inte).

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl – men att fortsätta med restriktiv alkoholpolitik. Starkölet förbjöds, vilket gav upphov till ölcaféer och pilsner, som var svagare. Motboken som införts vid ransoneringsåren under första världskriget fortsatte att gälla ända fram till 1955, trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Och på restauranger och barer infördes mattvång vid beställning av sin alkoholranson. Under 60–70-talet blev mellanölet populärt, och det såldes som bekant i vanliga livsmedelsbutiker. Men mellanölet ansågs vara en strakt bidragande orsak till ungdomars alkoholskador och 1977 förbjöds det i livsmedelsbutiker. Men att det svagare ölet nu endast fick säljas på Systembolaget ledde förstås till att ungdomar, såväl som alla andra, i stället valde starköl. 

Midsommar & smörgåsbord

Men nu över till maten. Föregångaren till det som idag är vårt smörgåsbord var brännvinsbordet – som egentligen var en slags aperitif, helt enkelt drinkar och tilltugg före middagen. Ofta kunde brännvinsbordet serveras under flera timmar innan middagsbjudningen startade, i väntan på att alla gäster skulle komma. Transport med häst och vagn var väl inte så exakt vad gäller tiden. Man dukade upp brännvinsbordet på ett mindre sidobord, som en slags buffé, och gästerna fick äta stående eller sittande med sin tallrik i knät. Det var inte helt ovanligt att brännvinsbordet kunde ätas under 5-6 timmar! Det var inte heller ovanligt att män och kvinnor samlades i olika rum, och kvinnorna serverades ofta sötat brännvin eller likör till maten. Naturligtvis var det också så att brännsvinsbord aldrig förekom bland mindre bemedlade, det här var ett borgerligt sätt att umgås på. Och precis som smörgåsbordet, var även brännvinsbordet en unik företeelse för Sverige.

Under 1800-talets franska kulturinflytande (vi fick ju en fransman till kung, den första i ätten Bernadotte) upplevdes plötsligt brännvinsbordet gammalmodigt, i alla fall som egen måltidsform. Det blev modernt med franska smårätter som pastejer och patéer, hors-d´oevre. Men maträtterna från brännvinsbordet överlevde – och blev i stället inledningen på det som kom att bli det då nya smörgåsbordet: sill, ost, rökt och gravad fisk, torkat kött osv. Men även S.O.S. (smör, ost, sill) är än idag en av våra mest populära förrätter. Så brännvinsbordet lever i allra högsta grad skulle jag säga – om än i lite annan skepnad.

Kryddning, Brännvin & Akvavit – vad är egentligen skillnaden?

Till midsommar brukar några av våra mest klassiska snapsar som OP Andersson, Skåne och Herrgårds Aquavit vara de mest populära. Och här är det just kryddsättningen som är viktig, för när det gäller brännvin skiljer man mellan två huvudtyper: Vodka är ett vattenklart och okryddat brännvin. Och Akvavit & Kryddat brännvin är ett smaksatt brännvin, ibland fatlagrat. Alltså tillhör våra kanske mest populära snapsar kategorin Akvavit.

Detta är något som bestämts i EU. Det finns faktiskt en EU–förordning för vad ordet akvavit innebär, och måste innehålla: ett rent spannmålsbrännvin som har smaksatts med kummin och (eller) dill. Det kan också vara smaksatt med flera aromgivare, men med en dominans av kummin och (eller) dill. Och slutligen, detta smaksatta brännvin får inte ha bitter smak (typ Genever). Vilken tur att vi har EU!

Anledningen till kryddning var ursprungligen att dölja finkel (oren lukt och smak). Men kryddningen har också en medicinsk historia. Genom att tillsätta örter,  kryddor och extrakt fick brännvinet fungera som ett botemedel mot alla sorters sjukdomar och bedrövelser. Några exempel är enbär som ansågs bra mot högt blodtryck och förkylning. Rönnbär var bra mot reumatism och gikt. Häggblom ansågs vara en sanningsdrog och svartpeppar bra mot kolik. Gökbrännvin (brända gökfjädrar) gav en vacker sångröst. Just de här brända gökfjädrarna funderar jag allvarligt på att prova till midsommar – i förhoppning att mildra min dondövhet – och på så sätt ta hänsyn till mina medmänniskor när jag tar ton i Hela går.

Midsommar på ett fat

 
Klicka för recept
 

Ört- och Gurksill

 

 
Klicka för recept
 

Gubbens Anjovisröra

 
Klicka för recept
 

Potatisskagen med rökt lax

 
Klicka för recept
 

Laxcheescake med Anjovis & forellrom

 
Klicka för recept
 

Varmrökt Laxrilette

 
Klicka för recept
 

Gravlaxbakelse

 
Klicka för recept
 

Rabarber- och Jordgubbspaj i Långpanna

 
Klicka för recept
 

Jordgubbstårta med rabarbermousse

 
Klicka för recept
 

Basilikaparfait på browniebotten

Mina produkttips

Familjerökeri från saltstänkta Västkusten

Numera är det syskonen Pernilla och Niklas som driver familjeföretaget Korshags, eller om man så vill: 3:e generationens fiskhandlare & 2:a generationens laxrökare. Men företagets historia startade redan för drygt 50 år sedan, med en hobbyrök i trädgården, som tillverkats av ett trasigt kylskåp. Tänk, då kunde nog ingen ana att grunden lades för det som en dag skulle bli ett av våra främsta rökerier. Fortfarande röks fisken på traditionellt vis med färskflisad alved och enbär. Och den gravade laxen, den gravas än idag för hand efter familjens originalrecept. Vad säger ni, visst känns det väl lika självklart som naturligt att midsommarbordets rökta och gravade fisk kommer från saltstänkta Västkusten?! https://www.instagram.com/korshags/?hl=sv

https://www.korshags.se

Passion för ost från hjärtat av Västergötland

Det företag som började med Tage Wernerssons passion för ost i den lilla lanthandeln utanför Ulricehamn har genom åren fortsatt att utvecklas. Än idag är finns företaget i hjärtat av Västergötland. Men numera, drygt 90 år senare, har Wernersson Ost utvecklats till en grossist där man köper in och förädlar ost av hög kvalitét. På deras hemsida känner du säkert igen några av dina favoriter. Och eftersom ingen midsommarmat är fulländad utan god ost vill jag tipsa om tre av midsommarbordets fröjder: Brännvinsost och Brännvinsost med Fläder, båda görs av svensk grynpipig hårdost som lagrats i minst 10 månader. Därefter förädlas den ena med fläderbrännvin och den andra med akvavit. Och sist men inte minst, Blå Gourmet som har en rund, fyllig och lite nötig smak – och känns lätt igen genom att den är omsluten av ett marinblått vax. https://www.instagram.com/wernersson_ostmastare/?hl=sv

https://www.wernerssonost.se

Skärgårdssnaps med inspiration av Sveriges sommarpärlor

Tänkte berätta om en av få producenter av alkohol som finns i Sverige. Familjeföretaget heter Saturnus och har funnits sedan slutet av 1800-talet. Visst känns det nästan lite mytomspunnet att grundaren var apotekare? Sedan dess har hantverkstraditionen gått i arv i generationer. I möjligaste mån använder man sig av lokalt odlade råvaror, och Saturnus gör alla kryddningar och destillat själva. Dessutom är alla snapsar ekologiska. I förpackningen med 10 utvalda Skärgårdssnapsar (nr 268) finns också årets nyhet: Marstrand, som är en mild snaps med lägre alkoholhalt. På Saturnus hemsida finner du även tips på maträtter som passar till var och en av snapsarna. Vad sägs om Brännö till skaldjuren, Käringön till vilt och chokladdesserter eller Utö till löjrom och färsk sparris? https://www.instagram.com/saturnus1893/

www.saturnus.se

Svensk sommar i ett glas

Eftersom man bara vill frossa i allt vad svenska smaker heter just nu tänkte jag passa på att tipsa om ytterligare en dryck som tillverkas av företaget Saturnus. Med smak av fläderblom och krusbär är det här helt klart sommarens aperitif. Och dessutom innehåller Svensk Sommar inte några artificiella smaksättare, den görs på 100% naturliga råvaror. Vad jag också uppskattar är att den innehåller 20% alkoholvolym, den är alltså inte alltför spritstark. Fungerar utmärkt som aperitif tillsammans med is men också som drink/coctailmix. Eller vad sägs om ett sommarbubbel med Svensk Sommar &  Prosecco eller flädercider (ungefär dubbelt så mycket bubbel som Svensk sommar). Finns i beställningssortimentet, nr 81762.

www.saturnus.se

FacebookInstagram