Men vill vi inte minska utsläppen?
Nu har vi kommit så långt att det finns teknik och pengar för att minska utsläppen. Men viljan saknas. Hur går detta ihop?
I de nyligen släppta rapporterna av IPCC utvärderas hur vi hittills lyckats med att begränsa halten av koldioxid i atmosfären och vilka möjligheter vi har framöver. Nödvändiga verktyg för att minska utsläppen finns - men vi använder inte dem.
IPCC konstaterar att det till och med möjligt att minska utsläppen med åtminstone hälften redan till år 2030. Så vad är problemet? Resultatet av mer än ett sekel av ohållbar energi- och markanvändning, livsstilar och konsumtions- och produktionsmönster visar sig nu i de klimatförändringar vi nu ser.
Det blir svårt att begränsa utsläppen tillräckligt för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader, det vet alla nu. Men det finns eller håller på att utvecklas förnybar energi, nya produktionsprocesser och infångning och lagring av koldioxid. En omställning skulle ge en marginellt högre kostnad, cirka ett par procent, jämfört med att fortsätta som vi gör idag, så det hänger inte på pengarna heller.
Till exempel är solenergin 85 procent billigare, vindkraften är 55 procent billigare och kostnaden för litium jon-batterier är 85 procent lägre, än år 2010.
Men efterfrågan på särskilt energikrävande material som cement, stål och plast behöver också minska. De står för stora växthusgasutsläpp och måste användas effektivare och återvinningen förbättras. Vi behöver också fossilfria råvaror till kemiindustrin.
Frågan är om vi vill ändra oss och våra beteendemönster är en högaktuell fråga. Konsumtionen i alla dess former måste minska enormt mycket. Är vi beredda?
