ALMVIKSNYTT

Nummer 2/2022

Ett tjugotal hängivna som flytt undan kriget i Ukraina bor sedan början av mars på Almvik. Totalt har vi tagit emot ca 30 flyktingar, men några av dem har rest vidare till andra platser. Ett par, man och hustru, flyttade till Göteborg där de nu tar hand om tillagningen av prasadam på Govindas restaurang! De ukrainska hängivna hjälper till med många olika tjänster på Almvik, såsom städning av olika utrymmen i tempelbyggnaden, matlagning och disk i tempelköket. Vi hjälper dem och de hjälper oss! Vi har även fått så mycket hjälp utifrån, inte bara pengar, utan även kläder, stora mängder ris och andra torrvaror, samt bröd, frukt och grönsaker som Paramesvari dasi hämtar dagligen från butiker i Järna.

Barnen har börjat i Mariaskolan i Järna och trivs väldigt bra med den svenska skolan som inte är lika sträng som de är vana vid från Ukraina. De flesta talar inte mycket engelska, men som tur är finns det flera rysktalande hängivna på Almvik. Sarasvati Gopi dasi har gjort en fantastisk insats som huvudansvarig för flyktingarna. Hon har tagit hand om all organisation för att de ska kunna komma hit, arrangerat deras boende, tjänster och framförallt skött kommunikationen med dem eftersom hon talar ryska. Hon undervisar dem även regelbundet i svenska. En familj, Krishna Sakha das och Anugamini dasi med sönerna Yaroslav och Vladimir, vill bosätta sig på Almvik för gott. Det har blivit en mycket positiv utveckling på Almvik i och med att vi tagit emot dessa hängivna. Det har blivit mer liv och rörelse i templet och fler hängivna kommer på tempelprogrammen.

Marcel och Sarahamsi dasi med dottern Radhika flyttade till Almvik i slutet av mars. De kommer ursprungligen från Slovakien men har under de senaste fem åren bott i New Mayapur i Frankrike och tagit hand om korna där. Nu har de tagit över ansvaret för korna på Almvik och tar hand om den dagliga skötseln. Marcel tränar regelbundet oxarna Nandi och Bhima, och de två senaste söndagsfesterna har vi kunnat erbjuda våra gäster en tur med oxvagnen!
Marcel har även börjat arbeta med oxarna på ett av fälten där han med hjälp av Bhima och Nandi plöjer och harvar för att nästa år kunna odla potatis och spannmål. Vi är glada för att ha dem hos oss och hoppas att de ska trivas på Almvik!

Astasiddhi: Kan du berätta för oss hur du kom till Krishnarörelsen?

Prema Mandali: Jag kom inte till Krishnamedvetande, utan mina föräldrar gav mig Krishnamedvetande. De är hängivna, och var det när jag föddes, och Krishnamedvetande var en naturlig del av vårt liv.

Astasiddhi: Genom dina föräldrar levde du alltså i Krishnamedvetande under din uppväxt. Har du vid någon tidpunkt själv tagit ställning och beslutat att du vill leva ett liv i Krishnamedvetande?

P M: Vi levde i en del av Ryssland där folk hade det tufft, de fick jobba hårt för sitt uppehälle, och det var det centrala i deras liv. De flesta jobbade på fabriker.  På sin fritid kopplade de av genom att dricka alkohol. Jag såg vilken röra de gjorde av sina liv, och jag såg hur i min familjs liv allting var klart, rent och begripligt. Jag minns hur mina föräldrar alltid gav mig friheten att välja själv hur jag ville leva - de sa att vi har valt att leva så här, men om du vill leva på annat sätt, så är det ditt val. Men jag trivdes med vårt sätt att leva, och har aldrig  velat leva annorlunda. Jag växte upp med berättelser om Gud, Krishna, och jag tyckte det var fint. Jag läste också andra böcker och såg andra filmer, och jag blev medveten om att det fanns Krishnamedvetna människor i världen, och icke-Krishnamedvetna. Det är lite svårt att riktigt förklara, men det är nog så att om man har växt upp med en andlig väg i barndomen, så vill man gärna behålla den.  

Astasiddhi: Jag är ju inte född inom Krishnarörelsen, utan valde själv att gå med i den som ung vuxen. Jag minns hur jag var en andlig sökare, jag sökte djup andlig  kunskap, sanning och renhet. Detta fann jag i Bhagavad-gita, andra vaisnava-skrifter och vårt levnadssätt. Du verkar ha attraherats på samma sätt att gå vår andliga väg.

P M: Ja, det var en så tydlig skillnad i atmosfär och medvetande i de Krishnahängivnas hem vi besökte, jämfört med andra. I det yttre var alla utsatta för samma vardagliga stress, dvs att arbeta för sitt uppehälle, men det fanns en speciell frid och renhet hos de hängivna. Man samlades framför hemmets altare, studerade skrifterna, tände rökelse och dyrkade Krishna tillsammans. Jag upplevde att det fanns ett lugn och en förnöjdhet i detta. De sökte inte febrilt efter sinnesnjutningar efter dagens arbete och plikter, utan hade funnit inre harmoni och glädje i sin andliga väg.  Jag växte upp i Ryssland, men när jag var 10 år flyttade vi till Mayapur. Så jag kunde tillbringa mina tonår där, det var bra. Fyra år gick jag i gurukula, och sedan ett år  i International School.  Det var vår andliga mästare Indradyumna Swami som uppmuntrade mina föräldrar att sända mig till gurukula i Mayapur. Det var inspirerande och intressant att se att det finns så många olika hängivna, och se hur de kan göra saker på olika sätt. Ibland kunde det uppstå lite problem under studierna där, men generellt var det en fin tid och en underbar upplevelse. Ibland saknade vi min far, han kunde inte stanna med oss i Mayapur hela tiden, han hade sitt arbete i Ryssland. Min sex år yngre bror provade också på att gå i gurukula, men han föredrog att gå i skola i Ryssland.  När jag var 15 år flyttade vi tillbaka till Ryssland, och jag fick min gymnasieutbildning där. Min far ville att jag skulle ha en bra grundutbildning. Sedan började jag studera  till dramapedagog  på universitetet. Jag hade några intressanta  förverkliganden under den utbildningen. Jag upplevde att de som sysslade med teater där var mycket i okunnighet och verkade leva i sin egen värld, och det var ingen trevlig värld. De ledde mig inte på den rätta vägen,  så jag hoppade av efter ett halvår. Sedan började jag studera engelska, samtidigt som jag utbildade mig till flygvärdinna under ett halvår. Efter det halvåret arbetade jag som flygvärdinna i omkring tre månader.

Astasiddhi: Hur kom du till Almvik, och vad har du gjort här? 

P M: Under min tid som flygvärdinna kom min make Padma  Locana prabhu in i mitt liv, och jag slutade mitt arbete och avbröt mina studier. På den vägen kom jag till Almvik.

Astasiddhi: Hur gammal var du när du kom till Almvik, och hur länge har du varit gift?

P M: Jag var 19 år när jag anlände 2018, och har varit gift i tre år nu. Min make och jag har en del gemensamma erfarenheter och förverkliganden från vår ungdomstid, han från sina år som skådespelare och medlem av ISKCON:s ”Festival of India”, jag från mina år i gurukula och International School i Mayapur. Jag var glad över att flytta till min make på Almvik. I början fick jag bara tre månaders visum, så jag reste fram och tillbaka upprepade gånger. Under en av dessa vistelser höll vi vårt vediska bröllop på Almvik. Det var tråkigt att varje gång behöva resa tillbaka efter tre månader, det tog på krafterna. Nu har jag turistvisum och hoppas få fast uppehållstillstånd under 2022. Jag har bott kontinuerligt här på Almvik hos min make och hans familj sedan början av 2020. I min nuvarande livsfas är det min naturliga uppgift som maka och som mor till två små barn att ta hand om min familj. Jag har en son, Divya Simha, som föddes i mars 2020, och en liten baby dotter, Kayadhu, hon föddes augusti 2021. Jag trivs bra med mitt liv här. Jag trivdes med att leva i ett samhälle av hängivna i Mayapur, och Almvik är ju samma slags bygemenskap. När man går ut träffar man olika hängivna, det är trevligt. De bor runtomkring en, jag tycker det är underbart. 

Astasiddhi: Vad betyder ditt och dina barns namn?

P M: Prema Mandali betyder “ Kärlekens land”, dvs Vrindavana. Jag längtar ofta efter Mayapur och Vrindavana, och vill gärna resa dit igen. Jag fick min invigning av Indradyumna Swami i november 2012 i Vrindavana, vid Srinivasa Acharyas samadhi. Min sons namn Divya Simha betyder “Gudomligt lejon”,  ett namn på Herren Narasimhadeva, och min dotters namn Kayadhu betyder “Den som befriar från illusion”, det är namnet på Prahladas mor. 

Tack för denna intervju, Prema Mandali mataji!

Skrivet av Astasiddhi dasi

Under våren har vi fått besök av flera skolklasser från Nyköping, Norrköping, Linköping och Järna. Eleverna fick lyssna på föredrag, gå på rundvandring, vara med på arati-ceremoni samt äta prasadam.

Att beskydda kor är lyckobringande för hela människosamhället. Det är ett av de främsta sätten att glädja och tjäna Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Kobeskyddet på Almvik drivs helt ideellt utan vinstintresse. Vi är beroende av donationer för att kunna fortsätta ta hand om våra kor och utveckla verksamheten mer och mer. Om bara 150 personer ger 100 kr i månaden skulle detta innebära att kobeskyddet på Almvik blir självbärande. Vi behöver din hjälp! Gå in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!

Sutapa prabhu från Bhaktivedanta Manor besökte Almvik under första veckan i juni och gav föreläsningar både morgon och kväll i templet. Sutapa prabhu har levt som brahmacari (munk) i 20 år och är en mycket uppskattad och dynamisk föreläsare. Han har startat ”School of Bhakti” som arrangerar kurser, seminarier och retreats för såväl nybörjare som erfarna utövare av bhakti. Under många år har han varit ledare för bokdistributionen i England och inspirerar och vägleder speciellt den yngre generationen av hängivna. Den 26 juni kommer Sutapa prabhu att erhålla sannyas-invigning på Bhaktivedanta Manor av sin guru Kadamba Kanana Maharaja!

Söndagsfesterna på Almvik fortgår tack vare en grupp pojkar som tagit över ansvaret att arrangera allt praktiskt, såsom scheman över vem som lagar prasadam, föreläser, städar och diskar. Det är så roligt att se hur ungdomarna utvecklas och tar mer och mer ansvar.

Under tio dagar i april fick vi besök av Shyamasundara prabhu och hans fru Lalita Sakhi från Bhaktivedanta Manor utanför London. Shyamasundara prabhu har under många år varit huvudansvarig för goshalan (kobeskyddet) på Bhaktivedanta Manor och har därmed god kunskap om allt som har med kor och oxar att göra. Han har stor erfarenhet av att träna oxar och under sin vistelse på Almvik ägnade han en hel del tid åt att hjälpa pojkarna att träna oxarna Nandi och Bhima att dra oxvagnen. Han kommer att besöka Almvik regelbundet och vill hjälpa oss att utveckla kobeskyddet på olika sätt.

Titta gärna på denna Youtube - film om ungdomarnas arbete med oxarna.

Den som fri från tvivel känner Mig som Gudomens Högsta Personlighet äger kunskap om allt. Därför engagerar han sig fullständigt i hängiven tjänst till Mig, o Bharatas ättling.

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada
Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande

View online | Unsubscribe