ALMVIKSNYTT

06/2021

Att krama kor: den nya hälsotrenden!

I Holland uppstod för lite mer än ett decennium en ny verksamhet: Koe knuffelen! Vilket helt enkelt betyder ”ko-kramande”. Man kan då besöka bondgårdar där man, mot en avgift, kan få krama, klappa och skrubba kor under kanske två timmar eller mer. Kornas högre kroppstemperatur, långsammare puls och imponerade kroppshydda gör detta till en ytterst rogivande upplevelse. Och att skrubba korna på ryggen eller huvudet, klappa dem, luta sig mot dem medan man sitter på marken eller till och med bli slickad av deras sträva tungor – allt detta utgör delar av den här speciella terapin. Deltagarna blir lugnare, mera harmoniska och får en annan förståelse av djur de tidigare kanske bara noterat i förbigående eller aldrig haft någon direktkontakt med. 
Ko-kramandet har spridit sig till flera andra länder, bland annat Schweiz och USA. I det sistnämnda landet har det blivit särskilt populärt under den pågående pandemin, då många människor inte haft någon eller bara begränsad kontakt med sina släktingar och vänner. Korna har gett människor en välbehövlig, ömsesidig möjlighet till omsorg och fysisk närhet.

På Hawaiis huvudö finns Krishna Cow Sanctuary, där man sedan några år erbjuder besökare att krama och umgås med deras bortåt sextio kor. Man kan till och med boka en sådan session på nätet via Airbnb. De hängivna här berättar att verksamheten är mycket uppskattad, och att många besökare ganska snart inser att de helt enkelt måste bli vegetarianer. Krishna Cow Sanctuary har ett lite annorlunda koncept än andra gårdar som erbjuder samma terapi, eftersom hela verksamheten baseras på det vediska sättet att ta hand om och skydda kor, vilket introducerades i Västvärlden av Srila Prabhupada. Kolla gärna in Krishna Cow Sanctuarys hemsida på Facebook, där du kan titta på många fina bilder från gården och betesmarkerna. De har också en egen ”vanlig” hemsida, men där visas mest de egna produkterna de säljer, såsom olika slags ahimsa-mjölkprodukter.

Kanske kunde man göra ett försök med ko-kramande också på Almvik, om det någon gång i framtiden finns några hängivna som har en önskan om och möjlighet att driva ett sådant projekt? I USA lär en del gårdar med ko-kramande ta drygt 600 kr för en session, och de har fullbokat flera veckor framåt. Och om folk får en sådan fin närkontakt med korna kanske fler också blir positivt inställda till att på olika sätt fortsätta stödja kobeskyddet på Almvik. 

Skrivet av Isvara puri das

Yoga och bhakti

Jag inledde mitt andliga liv med hatha-yoga, och lade snart till meditation. Detta ledde till att jag provade Hare Krishna-mantrat. Jag insåg snabbt att detta var en riktigt effektiv yoga-metod, varför jag ville ta reda på filosofin bakom den. Jag läste fyra översättningar av Bhagavad-gita, varav Juan Mascaros engelska översättning övertygade mig om att den högsta absoluta sanningen måste vara personlig. Därifrån var det ett relativt kort steg till Srila Prabhupadas böcker och praktisk hängiven tjänst, vilket jag började utföra i Krishnatemplet i Helsingfors.
Senare bodde jag i Krishnarörelsens ashramer i flera länder, där jag utförde praktisk tjänst i form av undervisning och distribution av böcker och prasadam. Men jag slutade aldrig med mitt utövande av hatha-yoga, vilket jag fortsatte med i stort sett dagligen under mina år i de olika ashramerna. Efter fem år återvände jag till universitetet, gifte mig, slutförde ett antal lärarutbildningar i yoga samt öppnade min egen yoga-skola. När jag besökte ett impersonaliskt ashram i Indien såg jag hur de höll på med bhakti-övningar där Hare Krishna-mantrat spelade en viktig roll (men deras filosofiska syn på verkligheten var naturligtvis annorlunda). Då började jag fundera på om det skulle vara möjligt att undervisa vanliga yoga-utövare i bhakti-yoga, men kopplat till Gaudiya-vaishnavismens världsbild. 
I min egen yoga-skola började jag med regelbunden undervisning i bhakti-yoga, vilket jag fortsatt med sedan dess. Ett antal yoga-utövare har med tiden utvecklat intresse för bhakti, och vissa har till och med blivit invigda. En fråga jag ställdes inför ganska ofta var vilken yoga-bok jag kunde rekommendera för självständiga studier.

Jag insåg att det inte fanns en enda bok på marknaden som förklarar de vanliga yoga-övningarna ur en personalistisk synvinkel. Marknaden var och är kraftigt dominerad av antingen böcker som enbart betonar fysisk förmåga eller ett andligt liv ur ett impersonalistiskt perspektiv. Jag ville ändra på detta, vilket ledde till att jag skrev två böcker, varav en är tillgänglig både på engelska och finska. Jag använde vanliga fysiska yoga-övningar för att locka läsarens intresse, för att sedan leda läsaren till meditation, där jag förklarar att den mest avancerade metoden inom meditation är att chanta Hare Krishna-mantrat. Detta är baserat på mina egna erfarenheter! Ett slags bevis för att boken fungerar är att flera personer som läst boken har tagit upp seriös hängiven tjänst och blivit invigda i lärjungesuccessionen. Jag vet faktiskt inte hur många det är, eftersom läsarna ganska sällan kontaktar författaren.
Jag planerar att skriva fler böcker för att försöka locka yoga-utövare och andra med andligt intresse till bhakti-yoga. Samtidigt önskar jag att de böcker jag skrivit ska inspirera andra hängivna att skriva egna böcker, med ett liknande syfte. Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura sade att det enda som saknas i den här världen är kunskap om Krishna. Med den kunskapen får mänskligheten en ”etta”, som kombinerad med en lång rad ”nollor” blir till en riktigt stor siffra. Vi behöver på ett eller annat sätt lägga till Krishna i allt vi gör. Jag har försökt följa den principen inom det fält där jag råkar ha kunskap, det vill säga yoga, och alla kan göra likadant på sitt eget sätt.

 
Se oss på You Tube
 

Skriven av Jayananda das

Intervju med Sriprada dasi - huvud-pujari på Almvik

Kan du berätta hur du kom till Krishnarörelsen? 

Jag var knappt 16 år gammal när jag träffade Krishnahängivna första gången. Jag hade en väninna vars morföräldrar bodde i samma hus som jag. En sommardag kom hennes mamma in i rummet och frågade om vi ville hjälpa till att göra en blomsterkrans åt en helig man som skulle ge föredrag på kvällen. 

Jag föddes och växte upp i Pula, i dåvarande Jugoslavien, som är en stad med mycket aktivt kulturliv. Nästan alla i vårt hus var akademiker eller konstnärer,  och det var inget ovanligt att jag blev bjuden att gå på olika föreläsningar, konserter, utställningar mm. Så vi satt där på golvet i hallen, med en stor duk mellan oss och gjorde en girlang åt den heliga mannen. 

I Belgrad fanns ett ISKCON-tempel och det var hängivna därifrån som ordnade turnén ”Festival of India” som kom till Pula. Den helige mannen som kom med dem var Sacinandana Maharaja. Mahodari, som var sångerska i bandet, bad min väninnas mamma att ordna girlang och blommor för programmet. 

Så min första kontakt med Krishnamedvetande var genom tjänst. Nu, efter att jag har gjort väldigt många girlanger under åren, måste jag säga att den var inte särskilt bra gjord, men tjänsten blev accepterad, och så började mitt andliga liv.

Jag var tagen av Mahodaris röst och speciellt sången ”Shrita Kamala” och ville veta mer. Jag fick så småningom ord till sången och fick låna Krishna-boken. Mina vänner skulle emellertid ge sig av nästa dag och jag hann inte läsa färdigt den. Så jag brukar säga att Krishna visste exakt hur Han skulle få mig att fortsätta tänka på Honom. Om jag hade läst klart skulle jag kanske glömt bort det, men på det här sättet tog det nästan tre år tills jag faktiskt fick tag på boken igen. 

Ett år senare kom italienska hängivna på besök, och jag fick min första kokbok och testade några recept. Då och då kom hängivna förbi Pula med böcker, sötsaker och rökelse som de sålde. Jag köpte några böcker av dem, bl a en Caitanya-caritamrita. När jag började på universitet i Rijeka fick jag träffa hängivna igen. Jag blev bjuden på festivalen Govardhana Puja och sedan till templet i Rijeka. Tempelpresidenten där undrade om jag ville komma till templet och stanna ett tag, och så blev det. När jag informerade min mentor på universitetet där jag studerade psykologi sade hon att jag var den andra personen de ”förlorade” till Hare Krishna under ett år. Tanken var att jag skulle ta ett sabbatsår och utforska vedisk filosofi. Världen omkring mig verkade vara i kaos och konflikt på många sätt, och jag tänkte att det skulle vara bra att gå inåt en tag, att lära mig mer om själen och det andliga. 

Sriprada dasi i Pujari rummet på Almvik 1996.

Hur kom du till Almvik?

Rijeka-templet hade egentligen inget boende för kvinnor. Templet var inhyst i nedersta våningen av ett hus som fortfarande var under uppbyggnad och ägdes av bhaktin Ilijanas mamma. Så jag fick lov att bo med Ilijana i hennes rum på andra våningen. Så småningom åkte Ilijana till Sverige och jag stannade kvar. Under sommaren året därpå kom Gauranga Bhajan Band på turné till Rijeka och många hängivna kom från hela landet. Några hängivna tyckte att det var synd att jag var alldeles ensam i templet med tretton brahmacarier (munkar). Ilijana tyckte att jag borde komma till Sverige och hjälpa till med översättning av våra böcker eftersom jag hade en lämplig utbildning för detta. En familj från Rijeka skulle flytta till Almvik under hösten för att låta deras dotter gå i gurukula (skolan), och jag fick följa med. 

Vi hade en bild på Panca-tattva från Almvik i vårt sovrum och jag hoppades att en dag få se dem i verkligheten och kunna tjäna dem. Under mina första månader i Rijeka-templet kom Smita Krishna Swami på besök och visade diabilder från Almvik. Allt såg lite vilt men väldigt fridfullt och mystiskt ut, och så var ju Panca-tattva där.

Så det blev Sverige, med hopp om att få se Panca-tattva. Efter en lång bilfärd kom vi slutligen till Almvik en sen höstkväll, och just då kom Ekanga dasi från altaret och gav oss Panca-tattvas girlanger. Nästa dag skulle jag till Korsnäs, men när jag kom dit så visade det sig att jugoslaviska BBT (Krishnarörelsens bokförlag) skulle flytta till huset i Bromma och vi tre i gruppen fick följa med.

När boken var klar i slutet av året frågade jag min andlige mästare vad jag skulle göra härnäst. Jag var beredd att återvända till Kroatien. Han svarade att visst kunde jag göra det, men jag kunde också stanna i Brommahuset och arbeta i restaurangen, eller åka till Korsnäs, eller flytta till Almvik där det fanns mycket att göra. Det blev Almvik.

Sriprada dasi översätter böcker till Kroatiska.
Bilden är tagen i Brommahuset 1992.

Vilka tjänster har du utfört här?

Det är nästan trettio år som gått, så jag har hunnit göra en del. Jag skrev nyligen ett CV och skrattade gott åt vilken gedigen utbildning i livet jag fick genom att vara här. 

När jag kom hjälpte jag till med städning, i köket och sedan med att rulla kokosbollar på eftermiddagarna till sankirtana. Vid den tiden åt alla i templet, runt 80 personer, och jag gjorde oändliga mängder av chapatier. Jag fick hjälpa till att skära grönsaker, göra sallad och dryck och städa en del. Städning är nog en av de tjänster som förblir speciella och viktiga för mig. Någon månad senare fick jag också tjänsten som pujari-assistent. På sätt och vis har detta varit min tjänst sedan dess, i olika former. 

Under åren har jag som sagt hunnit med många olika tjänster och lärt mig en del. Jag har gjort vaser, girlanger, dekorationer, även sytt med lite hjälp av andra. Jag har lagat lunch några år för gurukula och söndagsfester. Vidare har jag gjort mjölksötsaker i femton år, vilket var väldigt lärorikt, inte minst att lära sig hur mjölken förändras under årstiderna och beroende på vad kossorna äter. Jag har även hjälpt till lite med odling, och har trevliga minnen från potatisplock och höskörd. Ett av mina bästa minnen från den tiden är när Jivakesa dasi och jag hjälpte till med att bärga höet från fruktträdgården för hand på en vanlig vagn utan sidor, och hamnade flera meter högt upp. Vanligtvis är jag lite höjdrädd, men det där var roligt. Jag har även hjälpt till med byggen lite här och där, tagit hand om kossor och gått runt med en oxe och vagn alldeles själv. Jag har också jobbat några år på kontoret med bokföring. På senare år har jag dessutom hjälpt till att arrangera festivaler och olika program. 

Den mest korrekta beskrivningen av mina tjänster under åren borde väl vara pujari-assistent. Under första tiden här hade jag bara första invigning och kunde inte göra alla tjänster. Och som ofta är fallet saknades det folk för att kunna utföra alla tjänster. Jag lovade då att jag skulle göra mitt bästa att hjälpa till med tjänster till Panca-tattva, så gott jag kan. Vad jag kan göra har ändrats under åren, men tjänsten kvarstår i någon form. Och det är jag tacksam för. Ibland är det mycket, ibland lite, men alltid givande, att tjäna Panca-tattva och de som utför tjänst till dem. 

Under våren hade jag en flashback till yngre tider då jag under två månader fick göra nästan alla tjänster. Det är bara genom Panca-tattvas barmhärtighet som detta kan hända. Jag hade inte trott att jag skulle klara det, men man blir ung igen när Krishna kallar, under en tid i alla fall. Det var roligt.

Vad har du lärt dig och tagit med dig från dessa år i tjänst?

Att städning snarare är renande och givande än tråkig när den utförs med rätt meditation. 

Att Krishna bryr sig, hör oss, vet bäst och ordnar allt på bästa sätt. Att jag kan tänka och tycka en massa saker, men att det egentligen är bäst att följa Panca-tattva, deras planer och önskningar, helt enkelt att överlämna sig. Vilket är inte lätt.

Att rättvisa ser annorlunda ut i Panca-tattvas värld, då de bryr sig om alla, och därför straffas ingen på samma sätt som i den materiella världen. Panca-tattva verkar alltid vara engagerade i att hitta det bästa sättet att få oss att vara mer andligt engagerade, att befria oss från anarthas (fel och brister) och det falska egot och föra oss närmare varandra i hängiven tjänst, och närmare Krishna, Srila Prabhupada och våra andliga mästare. Eftersom de bryr sig, så bör jag också göra det, på samma sätt. 

Du har även hunnit med en del studier under åren? 

Ja. Jag har studerat och jobbat lite här och där, har researcher-utbildning i journalistik, vilket visade sig vara bra att ha i mina vidare studier vid Bhaktivedanta College i Radhadesh. Där studerade jag religion och teologi. Förra året avslutade jag masterprogrammet i ”Religion i fred och konflikt” vid Uppsala universitet. 

Varför ägnade du dig åt dessa studier?

Delvis för att jag blev förälder, som medförde ett ansvar för att föra vidare kunskapen om Krishna och förståelsen av världen och vår del i den. Delvis för att jag lyssnat till många föredrag och har samlat på mig en hel del erfarenheter och funderingar, och samtidigt upptäckt en del svårigheter i och omkring mig och ville veta hur man kunde hantera dessa bättre. Även om jag hade en viss erfarenhet av tjänster och lite kunskap från att läsa Srila Prabhupadas böcker och höra föredrag, så kom jag på att jag saknade en systematisk förståelse. Jag ville få insikt i vaishnava hermeneutics (korrekt förståelse av vaishnavismen). En äldre hängiven påpekade att vad jag verkade sakna och behöva var intellektuellt engagemang, studerande och lärande som skulle ge balans i mitt liv. Detta var sant. Så jag började studera vid Bhaktivedanta College och är väldigt tacksam för att den möjligheten fanns. Jag fick stort stöd från familjen och vänner, och känner att detta har varit mycket givande och har gett en bra balans i de mer praktiska delarna av mitt liv. 

Skriven av Astasiddhi dasi

Bli månadsgivare till korna

Att beskydda kor är lyckobringande för hela människosamhället. Det är ett av de främsta sätten att glädja och tjäna Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Kobeskyddet på Almvik drivs helt ideellt utan vinstintresse. Vi är beroende av donationer för att kunna fortsätta ta hand om våra kor och utveckla verksamheten mer och mer. Om bara 150 personer ger 100 kr i månaden skulle detta innebära att kobeskyddet på Almvik blir självbärande. Vi behöver din hjälp! Gå in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!

Höst på Almvik

Besök av Ciranjiva prabhu

Under en helg i slutet av september fick vi besök av Ciranjiva prabhu, som gav mycket uppskattade föredrag och ledde inspirerande kirtans. Ciranjiva gick med i Krishnarörelsen i Sverige i slutet av 1970-talet, och var under många år aktiv både i Sverige och Danmark innan han flyttade till Australien med sin familj.

Divyarupa Kalindi dasi

Divyarupa Kalindi dasi, dotter till Mangalavati Citra dasi, har gästat Almvik under en månad och hjälpt till med olika altartjänster såsom att klä Pancha Tattva och laga frukostoffringar. Vi hoppas att hon snart kommer tillbaka!

Bhagavad-gita 2.20

BG. 2.69
Vad som är natt för alla varelser är uppvaknandets tid för den självbehärskade; och uppvaknadets tid för alla varelser är natt för den introspektive siaren.

Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Isvara Puri das

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter
och idéer: nytt@almviksgard.se

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada
Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande

Facebook
 

www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2021 International Society for Krishna Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna

08-551 520 50