Om lantbruk och journalistik

Detta är ett inlägg i debatten om hur svenskt lantbruk skildras av public service och till vilken nytta.

TV-program som Uppdrag Granskning och liknande journalistiska produktioner har en i grunden positiv samhällsnytta. Undersökande och kritiskt granskande journalistik har avslöjat många missförhållanden och skapat förbättrade villkor för många drabbade. Ibland med både avskedade ansvariga och lagändringar som följd. Men var går gränsen mellan samhällsnytta och ”bra TV”?

Uppdrag Granskning har under det senaste året gjort fyra program som handlat om missförhållanden inom djurhållningen. De har siktat in sig på Arla, LRF och KRAV, och kopplat ihop dessa med lantbrukare som på olika vis misskött sina djur. Inget som framkommer är direkt osant, men slutsatserna som tittarna kan dra av programmen är kanske inte riktigt de som de borde vara.

Programmet om förtroendevalda inom LRF blev hyfsat klarsynt. Men avsnitten om Arla, och framför allt KRAV, blev fullständigt förödande. Eftersom hela upplägget blev att koppla ihop enskilda lantbrukare som misskötte sina djur med varumärkena Arla och KRAV, blev slutsatserna i programmen att förtroendet för varumärkena fullständigt sköts i sank.

Jag är helt säker på att program-makarna för UG inte gått till sina chefer och sagt att ”vi vill göra ett program som fullständigt ska slå ut KRAV”. Utan målsättningen var säkert att blotta brister i kontrollsystemen, kanske med någon klarögd målsättning att tvinga fram förbättringar. Gott så.

Men det räcker med att gå in på UG:s egen facebookgrupp och läsa alla hundratals tittarkommentarer för att få en helt annan bild. ”KRAV är ju bara en jävla bluff!”. ”Jag kommer aldrig att köpa KRAV igen!”. ”Den där KRAV-kärringen borde sparkas”. Det hela är en vidrig läsning och blottar som ofta i sociala medier mänsklighetens sämsta sidor.

Om man ska dra en parallell till andra områden: om man hittar ett sunkigt restaurangkök, ska man då stänga ner alla andra restauranger som ligger längst samma gata?

Självklart ska branschen ha nolltolerans för djurägare som missköter sina djur. Men vi pratar om levande människor och levande djur. Oändligt många saker kan hända, och ibland går det snett. Då ska vi självklart hjälpa till så mycket vi kan, och det ska också finnas system som kan hitta dessa problem. Men så länge vi är människor, med mänskliga fel och brister, kommer vi nog aldrig att komma till noll. Innebär det att vi ska stänga ner en hel bransch? Inom alla områden finns det människor som inte är lämpliga för sitt yrke. Men ska vi tillåta att dessa ska få fördärva för alla andra?

KRAV är ett regelverk som ska göra djuromsorgen bättre än den miniminivå som lagstiftningen sätter. Och huvudsakligen fungerar det bra. KRAV-grisar är de enda grisar som får jord på trynet! Den stora majoriteten KRAV-bönder gör ett jättebra jobb med sina djur och sin växtodling, och konsumenterna belönar detta med att betala mer för dessa produkter.

Det Uppdrag Granskning har skapat, är möjligen en uppstramning av kontrollsystemet som kan leda till förbättringar. Men de vet också att inget upprör människor så mycket som barn och djur som blir misskötta. Sådana bilder lever kvar i människors medvetande mycket längre än några grå myndighetspersoner. När man samtidigt så kraftfullt kopplar ihop dessa bilder med välkända varumärken sätter man spår i folks medvetande.

Tyvärr blir slutsatsen att det UG har skapat är ett allmänt minskat förtroende, inte bara för svenskt lantbruk och livsmedelsbranschen, utan också för myndigheter och beslutsfattare. Splittring och polarisering är några av dagens stora samhällsproblem som kommer att skapa mycket elände i framtiden. I detta falla ser vi att UG har prioriterat ”bra TV” framför samhällsnytta. Väldigt nedslående för att komma från public service.

Frågan man måste ställa sig till UG:s redaktion är: har dessa program gjort världen till en bättre plats att leva på? Tyvärr är nog svaret på den frågan – nej, snarare tvärt om.

Einar de Wit, lantbrukare och fårägare i Falköping samt redaktör för Svenska Fåravelsförbundets tidning Fårskötsel

Gudrun Haglund-Eriksson
Orförande Svenska Fåravelsförbundet
0583-222 52 alt 0768-48 64 65
gudrun@faravelsforbundet.com

Einar de Wit
Redaktör för Fårskötsel och Fårpodden
0515-530 45 alt 0708-53 18 29
tidningen@faravelsforbundet.com